Döda ormen! Döda den!

Resans så här långt längsta etapp, 14,7 mil, inleddes på bästa sätt med en delikat frukostbuffé på vandrarhemmet i Jokkmokk, en god omväxling till Lingongrova med mjukost på tub som varit standard de senaste dagarna.

Där tog dock medvinden slut för ett tag, jag hann inte rulla mer än tio meter innan jag upptäckte resans första punka. Efter att ha konstaterat att Ronny i Kallinge sålt oss för stora slangar och istället fått laga slangen rullade vi iväg 45 min senare än planerat. 

1 timme senare var det dags för nästa ”resans första”. Niklas som låg framför mig tvingades bromsa och ett helt plötsligt låg jag i sluttningen ned från vägen på onödigt osköna stenar med cykeln halvt över mig. Det är sådant man får räkna med när man cyklar tätt bakom för att slippa luftmotståndet. Men hård som jag är fick jag nästan inte en skråma och som tur var satt störtkrukan där den skulle.

Lite senare kom vi fram till norra polcirkeln. Den rör sig inom ett område av 180 km men det tar 40000 år för polcirkeln att röra sig den sträckan så vi slapp springa och jaga den.

Någon ropar ”en orm!” och mer eller mindre rädda för ormar som vi är så blir vi exalterade och ska ta kort på ormen. När vi har bromsat in och står och rotar efter kamerorna blir den tråkigt nog överkörd av en bil som svischar förbi. Hannes får då agera hjälte och skonar ormen från sitt lidande genom att slå ihjäl den med en pinne. Ormen tackar genom att hugga mot honom.

Om någon undrar varför jag har en vit scarf på bilderna från igår så är det för att värma halsen lite då jag känner en tendens till halsont och tänkte att det kan vara bra i förbyggande syfte. Det är trots allt ganska mycket vinddrag när vi susar fram i stundtals 50 km/h. Hannes och Niklas har i alla fall haft väldigt kul åt detta då de tycker den är aningen fjollig. Jag delar inte deras uppfattning och om någon annan också känner att de vill ha en sådan snygg accessoar finns den att köpa på HM för 49 kr och går under namnet linne.

Idag har vi även hunnit med att se Storforsen vilket var mäktigt.

Klockan 20.35 rullade vi in på Selholmens Camping i Älvsbyn slutkörda efter en lång dag.

Simon

PS. Vill också tacka Christine Ohlsson, Niklas mamma, för blomsterlektionen vi fick per sms. Det är tydligen mjölkört som växer i alla diken!

Sådär kul med punktering tyckte Simon

Sjukt soft häng vid polcirkeln

Storforsen (Hannes är lite hungrig och kinkig)

Det finns Volvo 740 överallt i Sverige. Denna med en dekal av det mer fantastiska slaget!