Äntligen täckning igen! För att den skulle komma tillbaka krävdes en stad med ett par tusen invånare, närmre bestämt Gällivare som vi befinner oss i nu. Gällivare känns verkligen som en oas här uppe. Det finns trevåningshus, rondeller och till och med kundvagnar utanför Ica. Karesuando och Vittangi, två byar som vi övernattat i, har istället rätt och slätt en ”handlar’n” som säljer allt från renskor till vattenpistoler.
Jo, som sagt så har vi nu cyklat tre dagar och tagit oss cirka trettio mil närmre Smygehuk. Eftersom lokaltrafiken här uppe är lite mer begränsad än hemma så var vi tvungna att köra första sträckan sent på kvällen, närmre bestämt från klockan halv 9 på kvällen till 2 på natten. Men det gjorde inget, för här uppe är det tamefan ljust dygnet runt! Lite småkyligt men undan gick det.
Idag cyklade vi från Vittangi hit till Gällivare och trots att vi tryckt i oss mackor, digestivechoklad, dextrosol, russin, twix, pesikor och bananer ja you name it, så tyckte vi alla tre att det var jobbigare än vanligt och hela grejen med cyklingen sög riktigt hårt. Vi kunde hur som helst inte sätta fingret på vad det var. Två mil från målet kom svaret i form av en sjuhelsikes backe som vi jobbat upp under hela dagen. I nästan 30 minuter gled vi i närmre 40-50 km/h! (Till skillnad mot första gångerna när vi nästan småskrek i de här hastigheterna så kan man nu få för sig att aningen nonchalant klia sig i ögat samtidigt som man dundrar förbi en annan som försöker reda ut sina trassliga hörlurssladdar).
What else:
Det är så kallat ”lemmelår”. Det är lemmlar överallt.
Niklas exakt 50 myggbett på sina ben. Det ser ut som psoriasis.
Vi har bra väder. Idag en hel del sol.
Än så länge inga större skador som dykt upp.
Vi har det bra!
Cyklarna uthämtade och i dess rätta ägo igen.
Så här ser den ut. Sveriges mest överskattade cementklump.
Här är hyfsat fint emellanåt.
Vanlig syn.
Gårdagens rekord som fortfarande gäller.
Next stop: Jokkmokk! Hoppas nu telenor smällt upp en mast där också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar