Döda ormen! Döda den!

Resans så här långt längsta etapp, 14,7 mil, inleddes på bästa sätt med en delikat frukostbuffé på vandrarhemmet i Jokkmokk, en god omväxling till Lingongrova med mjukost på tub som varit standard de senaste dagarna.

Där tog dock medvinden slut för ett tag, jag hann inte rulla mer än tio meter innan jag upptäckte resans första punka. Efter att ha konstaterat att Ronny i Kallinge sålt oss för stora slangar och istället fått laga slangen rullade vi iväg 45 min senare än planerat. 

1 timme senare var det dags för nästa ”resans första”. Niklas som låg framför mig tvingades bromsa och ett helt plötsligt låg jag i sluttningen ned från vägen på onödigt osköna stenar med cykeln halvt över mig. Det är sådant man får räkna med när man cyklar tätt bakom för att slippa luftmotståndet. Men hård som jag är fick jag nästan inte en skråma och som tur var satt störtkrukan där den skulle.

Lite senare kom vi fram till norra polcirkeln. Den rör sig inom ett område av 180 km men det tar 40000 år för polcirkeln att röra sig den sträckan så vi slapp springa och jaga den.

Någon ropar ”en orm!” och mer eller mindre rädda för ormar som vi är så blir vi exalterade och ska ta kort på ormen. När vi har bromsat in och står och rotar efter kamerorna blir den tråkigt nog överkörd av en bil som svischar förbi. Hannes får då agera hjälte och skonar ormen från sitt lidande genom att slå ihjäl den med en pinne. Ormen tackar genom att hugga mot honom.

Om någon undrar varför jag har en vit scarf på bilderna från igår så är det för att värma halsen lite då jag känner en tendens till halsont och tänkte att det kan vara bra i förbyggande syfte. Det är trots allt ganska mycket vinddrag när vi susar fram i stundtals 50 km/h. Hannes och Niklas har i alla fall haft väldigt kul åt detta då de tycker den är aningen fjollig. Jag delar inte deras uppfattning och om någon annan också känner att de vill ha en sådan snygg accessoar finns den att köpa på HM för 49 kr och går under namnet linne.

Idag har vi även hunnit med att se Storforsen vilket var mäktigt.

Klockan 20.35 rullade vi in på Selholmens Camping i Älvsbyn slutkörda efter en lång dag.

Simon

PS. Vill också tacka Christine Ohlsson, Niklas mamma, för blomsterlektionen vi fick per sms. Det är tydligen mjölkört som växer i alla diken!

Sådär kul med punktering tyckte Simon

Sjukt soft häng vid polcirkeln

Storforsen (Hannes är lite hungrig och kinkig)

Det finns Volvo 740 överallt i Sverige. Denna med en dekal av det mer fantastiska slaget!

Bland kilowattimmar och renar

Skön dag! 10 mil i stundvis strålande solsken tillryggalades idag. Kors och tvärs längs vägen har det gått enoorma elledningar. Det verkar alltså som att vi har kört igenom the place vad gäller vattenkraft i Sverige. På ett ställe stannade vi vid Harsprånget, Sveriges största vattenkraftverk. Inget vatten forsade men det var ändå riktigt häftigt att se den blankslipade djupa skåran i berget. Skarpsinniga kommentarer som ”alltså elektricitet måste vara den bästa uppfinningen någonsin” yttrades.

Överallt frågar folk oss hur långt vi har cyklat och vart vi är på väg vilket är extremt kul och mycket peppande. Oavsett om det är byns hesa A-lagare eller en tysk familj med en 20 meter lång husvagn så önskar alla oss lycka till. I Vittangi var det en gubbe som vi hörde säga ”oh, är de svenskar?” innan han sprang fram till oss och ville ge sina lyckönskningar.

Precis efter att Simon susade om mig idag, efter att ha sagt ”dags för dagens hastighetsrekord", så fick han hänga på bromsarna igen. På vägen stod det tre renar, en vaja och två fina ungar. Mäktiga djur de där.

Förresten, Gällivare by night var inget vidare. Det kostade 60 spänn inträde på krogen så vi struntade i det (trots att tanten i garderoben lockade med "Bar-DJ", vad det nu är) och köpte vars två 3,5-or och satte oss på några vita plaststolar på Gällivare camping och löste lite världsproblem istället.

Nästa stopp: Älvsbyn!

Niklas

De-som-växer-överallt-blommorna gör sig bra i kvällsljus.

Och vips så ökade Ica i Gällivare sin försäljning av voltarengel rätt ordentligt

Så här kul tycker Simon det är att cykla (eller att Niklas saglar)

Sveriges största vattenkraftverk

Renarna vid vägkanten!

Omvänd Viktväktardiet

När det nu finns täckning för ovanlighetens skull tänkte jag, Simon, också passa på att skriva lite. Till att börja med så har norrlänningarna verkligen förvånat oss över hur sociala, trevliga och utåtriktade de är. Många har frågat vart vi är på väg, berättat någon anekdot och sedan gladeligen svarat på våra frågor om allt möjligt. Eventuella fördomar borde strykas!

Efter drygt 30 mil på cykeln börjar jag känna mig lite som ett fordon som kräver bränsle. Det är inte konditionen som sätter gränserna än så länge, inte heller muskelvärk utan helt enkelt tillfällig energibrist. Helt plötsligt slår tröttheten till på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt och då måste man ”tanka”! Därför kör vi nu på omvänd Viktväktardiet, köper den mat som innehåller mest kalorier per 100 gram.

Det är ju trots allt fredag idag så nu ska vi ut och se vad Gällivare by night har att erbjuda!

Lemmlar och myggor i Telialand

Äntligen täckning igen! För att den skulle komma tillbaka krävdes en stad med ett par tusen invånare, närmre bestämt Gällivare som vi befinner oss i nu. Gällivare känns verkligen som en oas här uppe. Det finns trevåningshus, rondeller och till och med kundvagnar utanför Ica. Karesuando och Vittangi, två byar som vi övernattat i, har istället rätt och slätt en ”handlar’n” som säljer allt från renskor till vattenpistoler.

Jo, som sagt så har vi nu cyklat tre dagar och tagit oss cirka trettio mil närmre Smygehuk. Eftersom lokaltrafiken här uppe är lite mer begränsad än hemma så var vi tvungna att köra första sträckan sent på kvällen, närmre bestämt från klockan halv 9 på kvällen till 2 på natten. Men det gjorde inget, för här uppe är det tamefan ljust dygnet runt! Lite småkyligt men undan gick det.

Idag cyklade vi från Vittangi hit till Gällivare och trots att vi tryckt i oss mackor, digestivechoklad, dextrosol, russin, twix, pesikor och bananer ja you name it, så tyckte vi alla tre att det var jobbigare än vanligt och hela grejen med cyklingen sög riktigt hårt. Vi kunde hur som helst inte sätta fingret på vad det var. Två mil från målet kom svaret i form av en sjuhelsikes backe som vi jobbat upp under hela dagen. I nästan 30 minuter gled vi i närmre 40-50 km/h! (Till skillnad mot första gångerna när vi nästan småskrek i de här hastigheterna så kan man nu få för sig att aningen nonchalant klia sig i ögat samtidigt som man dundrar förbi en annan som försöker reda ut sina trassliga hörlurssladdar).

What else:

Det är så kallat ”lemmelår”. Det är lemmlar överallt.

Niklas exakt 50 myggbett på sina ben. Det ser ut som psoriasis.

Vi har bra väder. Idag en hel del sol.

Än så länge inga större skador som dykt upp.

Vi har det bra!

Cyklarna uthämtade och i dess rätta ägo igen.

Så här ser den ut. Sveriges mest överskattade cementklump.

Här är hyfsat fint emellanåt.

Vanlig syn.

Gårdagens rekord som fortfarande gäller.

 Next stop: Jokkmokk! Hoppas nu telenor smällt upp en mast där också!

Många fler hänger med!

Idag var jag på apoteket och träffade universums trögaste tant. Jag förklarade att jag skulle cykla genom Sverige från Treriksröset till Smygehuk och sa att jag behövde köpa på mig en del grejer, bland annat en bra kräm eller liknande för att smörja ställena där det finns risk för att det blir mycket friktion (bra formulerat va? ;)). Tanten förstod direkt och tryckte ganska snabbt en "Locobase repair" i handen på mig och frågade om jag skulle cykla utomlands eller i Sverige för om jag skulle cykla utomlands så var det bäst att jag köpte något så att jag var beredd på magproblem också. - I Sverige, svarade jag och sa att jag får lösa de eventuella diarréproblemen på plats när det väl händer. "Det finns ju rätt många apotek i Sverige men däremot så kommer vi behöva solskyddsfaktor också", sa jag och bytte samtalsämne rätt snyggt från att bajsa löst. "Jaaa, då ska vi se", svarade tanten. "Ska ni utomlands också eller? För då behöver ni ju en starkare variant". Vafaaaan...

Hur som helst, nu kommer jag bli besviken om jag inte får ont någonstans så att jag kan använda alla piller och krämer. Insåg att jag nog borde köpa en Voltarengel också.

Dagens fångst!

More fun: "Cykelspåret längs ostkusten Ystad - Haparanda ca 250 mil" låg i brevlådan idag. Jättetrevlig läsning faktiskt. Lite oroväckande dock att vi räknat med 230 mil hela vägen samtidigt som vi startar betydligt längre norrut än Haparanda. Uhhh... En förklaring verkar dock vara att författare Gun Hägglund (som verkligen gjort ett toppenjobb, missförstå mig rätt) sett till så att man kan köra förbi varenda träkyrka, orgelbyggare och tunnbrödsbageri på vägen. Det är väl inte omöjligt att vi kastar om rutten ibland men det känns skönt att veta att Gun levererar ett säkert alternativ utan äckliga 2+1-vägar också. Guns etapper verkar vara 10-12 mil långa så då känns det inte som att våra 16-milare är helt omöjliga. Varken Guns hjälm eller cykel på sida 37 (där hon står och tittar på en mjölkpall som hon tycker är dekorativ) är ju i närheten av att vara lika snabba som våra.

Senaste timmen har jag laddat ner en massa bra podradio från SR.se. Lite Christer i P3, Ligga med P3 och en hel drös sommarpratare blev det:

• Pär Johansson (Han som startade glada Hudik-teatern. Perfekt för Härnösand - Hudiksvall)
• Per Naroskin (Både psykolog, komiker och föreläsare. Låter ju som en oslagbar kombination!)
• Göran Zachrisson (Mysigare röst får man ju leta efter. Behöver nästan inte prata om något kul)
• Ulf Danielsson (Professor i teoretisk fysik. Hoppas att han kan svara på lite existensiella frågor)
• Boris Grigorjev (gammal rysk spion i Sverige under kalla kriget)
• Carl Bildt (Min favvo-moderat)
• Jan Eliasson (Min favvo-sosse)
• Ingemar Bergman ("Nöje och kultur"-frågorna är ju lätt min sämsta kategori på MIG. Kanske kan självaste Ingemar allmänbilda mig lite)
• Till de regniga dagarna:
• Filip & Fredrik
• Anders Jansson
• Hans Alfredsson
• Josephine Bornebusch
• David Batra
• Johan Rheborg
• Henrik Hjelt
• Fredrik Lindström
• Mark Levengood
• Anna Kåver (Håll i er: "Jag kommer att uppehålla mig vid livets vattenhål (både de livgivande och de som riskerar att suga ner oss i djupet) och reflektera en aning om konsten att vara människa". Något till en riktigt solig dag!)
• Björn Ranelid (Jadå du får en sista chans Björrn. Impress me!)
• Och som den I-are jag trots allt är, så fick Peter Wallenberg, Percy Barnevik och Ingvar Kamprad också varsin plats i Ipoden!

"... och Kamprad och jaaaag..."

SR sitter ju på en guldgruva insåg jag. Fy på alla er därute som äger en radio och ändå inte betalar radio- och tv-avgift. Skämmes!

Nästa gång kommer en presentation av oss tre. Håll tillgodo. Jag håller alltid vad jag lovar!

Niklas

Cyklarna är postade!

Sista förberedelserna inför resan bestod av att jag och Niklas idag lämnade in våra fint inpackade cyklar på posten i Lund. En väldigt hjälpsam herre på posten som nog önskade att han fick följa med på resan ringde och förvarnade posten i Kiruna om våra cyklars ankomst. De bad till och med om mitt telefonnr. ifall det skulle bli några problem, det kallar jag service!


Nu är det alltså snart dags, att cykla våra 230 härliga mil i ständig medvind, sol och nedförsbacke. Efter att planerna på resan funnits i drygt ett halvår ska det bli otroligt spännande att snart få komma iväg.


Förberedelserna så här långt:
• Köp av cykel hos Ronny i Kallinge i slutet av april, Marvil Pensacola heter pärlan!
• Bokning av tågbiljett till Kiruna i början av maj, enkel väg!
• Första cykelturen med hjälm på säkert minst 10 år i mitten på maj.
• Första vurpan för en månad sedan. Med cykelskor som sitter fast är det lätt hänt om man inte är beredd på att man helt plötsligt stannar, inte ett enda skrapsår dock!
• Ganska många träningsmil då jag tydligen är ganska skadebenägen.
• Bokning av vandrarhem de första nätterna i nordligaste Norrland då vi bland annat ska stanna i metropolen Vittangi med 784 invånare. Telefonbokningar som satte min skånska dialekt på yttersta prov.


Dessa förväntningar har jag på resan:
• Tre väldigt roliga veckor!
• Tre väldigt jobbiga veckor!
• Tre veckor med förhoppningsvis inte alltför mycket mygg, skavsår och annat spännande!
• Tre väldigt varierande veckor från skogarna i norr, via östkustens städer, Stureplan i Stockholm (lämnar nog cykelbyxor och -skor på vandrarhemmet då), vänners gästfrihet med mat och sovplats och till slut hem till underbara Skåne!


Nu återstår bara att storhandla på apoteket!


Simon

Två olika svar

-       Nej men gud vad häftigt! Lycka till!

Eller så brukar ni svara:

-       Åh fy fan… är ni helt jäkla dumma i huvet eller?

Nu börjar det blir rätt många jag har berättat om vårt lilla äventyr för och det verkar som att det bara finns två sätt för er att reagera på. Antingen blir ni imponerade eller så totalsågar ni oss. Jag tror det är rätt bra att ni är ärliga. Annars hade vi nog tappat respekten för det äventyr vi valt att sätta framför oss.

Jag, Niklas alltså, ska tillsammans med Simon och Hannes cykla från Treriksröset till Smygehuk i slutet av sommaren. Den 25 juli går tåget till Kiruna och därefter är det buss genom ett par mindre kända orter som gäller. Något i stil med Svappavaara, Soppero, Iddivuoma, Mertajärvi, Karesuando, Könkämäeno, Eisapeitää och Kilpisjärvi tror jag de hette. Därefter är det bara att låta tramporna snurra. ETA i Smygehuk är beräknat till den 18 augusti (-isch). Det kommer alltså bli tre sköna veckor för tre sköna killar på tre relativt osköna sadlar!

Den preliminära färdplanen kan ni se på kartan nedan. Man bör ha i åtanke att utplattade kartor inte är verklighetstrogna långt norrut (ni vet det där man lärde sig på mellanstadiet att 19 Sverige egentligen får plats i Brasilien och skalet på apelsinklyftorna inte täcker längst upp och längst ner osvosv ja ni fattar nog)

Tanken är att vi allt eftersom tiden går och milen läggs bakom oss skriver i den här bloggen. Jättekul om du vill läsa och se vad vi tar oss för!

Håll tillgodo till nästa gång, då kommer en presentation av oss tre. Nu ska jag titta på Tour de France!

XOXO Niklas